Marcus Pereira tackar för sig efter 4 år i Forssa

Efter att ha följt med Dalkurds FF:s ungdomsverksamhet till Forssa BK vid övergången inför 2019, och därefter genomfört 4 raka säsonger som ledare i klubben samt 2 säsonger som spelare, har det blivit dags för herrlagets huvudtränare Marcus Pereira och Forssa att gå skilda vägar. Från årsskiftet väntar nämligen nya utmaningar för Marcus i huvudstaden tillika hans hemstad.

Marcus inledde sin tränarsejour i Forssa med att framgångsrikt träna den duktiga P03-kullen i dåvarande U16 där laget prydde en fin säsong med att knipa en imponerande 3:e-plats i sin respektive A-slutspelsgrupp. Säsongen 2020 fortsatte Marcus som juniortränare då han ansvarade för U17- och U19-laget för att under de två senaste säsongerna innehaft huvudtränarämbetet för herrlaget samtidigt som han varit matchcoach för U19.

Under sin tid i klubben har Marcus bidragit med en minst sagt unik entusiasm och passion i sin iver att utveckla unga spelare på ett sätt som kommer lämna stora avtryck i verksamheten. Det är få tränare på denna nivå som lägger ner en sådan noggrannhet i sina tränaruppgifter i sin ambition för att få ut det bästa av lagen, spelarna och inte minst sig själv - för att inte nämna all den tid som Marcus lagt ned inom Forssa BK. Vi kan med all enkelhet konstatera att denne tränarikon kommer lämna ett märkbart tomrum efter sig både i Forssa BK och dalafotbollen i stort.

Vi tog en pratstund med Marcus i ett försök att sammanfatta tiden i Forssa, vad som händer härnäst för egen del samt hur han ser på Forssas verksamhet idag och framöver.

Hej Marcus! Du har genom åren växt fram till en färgstark forssaprofil, men nu är det alltså dags för nästa steg. Vad är det som är på gång?

– Det är nya äventyr. Jag kommer bli assisterande tränare i IFK Stocksunds herrlag (nykomlingar i Ettan Norra) samt vara med på det äldre blocket i akademin på pojksidan där jag kommer vara hjälpsam i flera åldrar, lite av en alltiallo kan man säga.

Det är så klart svårt att sammanfatta din tid i Forssa på ett enkelt sätt, men om vi börjar med dig som ledare idag jämfört med när du kom till klubben. Vilka skillnader är det på den ledaren du var 2019 jämfört med den ledare du växt fram till idag?

– Helheten. Senaste åren har jag lärt mig otroligt mycket, både vad jag är bra på och vill fortsätta göra men även vad man behöver anpassa för att bli en ännu bättre ledare. Den största skillnaden är att jag fått mer förståelse för hur viktigt det är att verkligen se individen och människan. Det är helt omöjligt att behandla alla lika, för så funkar vi inte. Det är väl där jag känner att jag utvecklats mest, att jag hittat rätt spår många gånger för hur jag ska jobba med individen.

Vilka mål hade du när du kom till Dalkurd, sedermera Forssa, både vad gäller de individuella målen men även dina mål för verksamheten?

– Mina individuella mål var att bli en bättre fotbollstränare och fortsätta utvecklas. Målet var väl att ta över representationslaget i Dalkurd även om det då var en längre väg eftersom att de var på en högre nivå, men vid övergången till Forssa blev det istället ett delmål att bli huvudtränare för Forssas representationslag. Huvudmålet har alltid varit att fortsätta utvecklas och gå så långt som möjligt eftersom jag vill bli ledare på heltid på en så hög nivå som möjligt och kunna jobba med så bra spelare som möjligt. Vad gäller verksamheten var målet i Dalkurd, som då var på väg upp i Allsvenskan, att på akademisidan arbeta fram en av de bästa ungdomsakademierna i Sverige, det var tanken. När det sedan blev en flytt över till Forssa fick vi helt andra förutsättningar och då var det väl mer att vi skulle ha en så pass stark akademi att vi kunde få fram spelare som var förberedda till att spela elitfotboll, alltså att skapa en elitförberedande verksamhet och därigenom kunna slussa spelare vidare till elitklubbarna.

Hur ser du på Forssas verksamhet idag jämfört med 2019 och hur ser du på klubbens framtid?

– Det jag tycker är bäst är att det har blivit en ny identitet, Forssa är Forssa nu. Säsongen 2019 var det ju “gamla Dalkurd”, medan nu när jag lämnar känner jag inte att det finns så mycket Dalkurd kvar utan att Forssa är Forssa. Jag tror att den identiteten är viktig, att behålla den och att fortsätta jobba på det sättet som gjorts med att få fram unga spelare. Jag tror och hoppas att Forssa kommer fortsätta prioritera det, att inte på något sätt försöka sikta på det här kortsiktiga med att värva in spelare till herrlaget, lägga pengar på fel saker och satsa på att snabbt gå upp i seriesystemet. Det är viktigt att klubben fortsätter med att jobba långsiktigt och tålmodigt för att det en dag ska bli egna ungdomar som tar upp laget i Division 2. Vi var nära kvalplatsen i år med i princip egna spelare, så jag hoppas att Forssa kan fortsätta ha tålamod och jobba efter att ta det där sista steget.

Nu lämnar du över herrlaget till en annan tränare. Vad vill du skicka med till din efterträdare och vad vill du skicka med till spelarna som kommer representera laget framöver?

– Det är viktigt att även som tränare och chef över ett lag förstå att man alltid behöver sträva efter att bli bättre själv, att alltid försöka göra saker bättre och att vara ödmjuk inför uppgiften. Som tränare kan man inte ha tunnelseende, utan behöver förstå att man inte alltid har rätt från början. Jag har lärt mig att det är mycket man tror är rätt men under vägens gång förstår man att det kanske inte funkar på samma sätt just där man är, till exempel. Fokuset ska ligga på att spelarna ska utvecklas och förbereda sig för eliten och då krävs det att tränaren lyckas få grabbarna att förstå helheten som fotbollsspelare. Oavsett vilka av grabbarna som kommer spela i Forssa nästa år vill jag så klart önska dem lycka till och trycka på att de fortsätter förstå innebörden av hårt jobb och viljan att alltid lära sig nya saker, att aldrig vara nöjd eller tycka att man är klar. Den dagen man tycker att man är klar, som spelare eller tränare, är då det tar slut. De måste fortsätta vara ödmjuka, hårt jobbande och förstå innebörden i att alltid vilja bli bättre.

Vad skulle du säga är karakteristiskt för dagens herrlag?

– Det som präglar gruppen är att de verkligen vill ha det väldigt seriöst i en verksamhet med struktur och ordning samt att de jobbar för att bli bättre. De vill lära sig fotboll i sin helhet. Vad gäller de juniorer som eventuellt kommer upp tror jag att det viktigaste för dem är att just lära sig fotboll i sin helhet, men att de själva kanske upplever att strukturen och seriositeten inte behövs lika mycket för att stimulera dem på samma sätt, att de känner sig nöjda ändå. Samtidigt kan det nog vara just strukturen och seriositeten som behövs för att de ska förstå hur det funkar på en högre nivå.

Efter dina år inom Forssa har du ju samlat på dig en väldigt god klubbkännedom. Hur skulle du beskriva Forssa som klubb för någon utifrån som inte är insatt i vår verksamhet?

– Det första jag skulle berätta, som också är det viktigaste, är att Forssa troligtvis är Sveriges finaste förening i sättet hur det jobbas med att ge samma möjligheter för alla barn och ungdomar. Att det inte ska påverka hur det ser ut i plånboken, hemmet eller skolan. Klubben vill verkligen att alla ska kunna spela, utan att göra det till någon sorts fritidsverksamhet, att det faktiskt är fotboll som de kommer dit för att spela. Det är nog det jag skulle berätta först, att det är så jäkla fint och något som klubben alltid kan vara stolta över. Sedan skulle jag också ta upp det här med förutsättningar för klubben om vi kollar ekonomiskt och vad gäller faciliteter, att det egentligen är helt otroligt hur det kan vara så många duktiga spelare som kommer fram år efter år. På något sätt är ju det ett bevis att det faktiskt jobbas på ett bra sätt med utveckling, att det kontinuerligt slussas spelare från verksamheten till högre destinationer trots begränsade förutsättningar samt att lagen oftast är starkast i länet samtidigt som lag i vissa åldrar till och med kan hota nationellt. Forssa är en fotbollsklubb som jobbar med utveckling av spelare där resultaten också visar att så är fallet.

Vilka är de bästa minnena du har från din tid i verksamheten?

– Oj, det finns så många att välja på, men om man ska plocka några godbitar från åren som varit var det ju självklart väldigt roligt att åka med 02:orna till Gothia Cup 2018, även om det nu var Dalkurd (ett lag som året efter likt verksamheten slog följe till Forssa BK). Då jobbade jag med Fredrik Sahlander, som jag trivdes jättebra med, så det var ju ett minne för livet. Det kanske är mer om man ser till mig som människa och inte som fotbollstränare, att det bara var en väldigt rolig upplevelse att få göra det tillsammans. Kollar vi fotbollsmässigt är det väl så klart att vi varje år, både med juniorlagen och herrlaget stått för väldigt fina insatser och fått med oss resultat mot väldigt bra lag som vi egentligen inte bör kunnat mäta oss med. Det var till exempel väldigt kul att vi med 03:orna spelade 3-3 mot Hammarby i Ligacupen där vi mötte spelare som idag spelar i toppklubbar. Annars är det vardagen som jag trivts bäst med. På 4 år kan jag nästan räkna på en hand de gånger som jag inte varit sugen på att åka ner till en träning. Det är nog det som är det finaste, att man känt inför nästan varje träning att “Fan vad kul det ska bli idag” och att alltid på nåt sätt åkt därifrån med en bra känsla oavsett om det gått bra eller dåligt, för att jag trivts så otroligt bra.

Vad känner du dig mest stolt över att ha uppnått under din tid i klubben?

– Den stoltheten jag kan ta med mig är att det är så pass många av de spelarna som man tränat som senare blev tongivande nyckelspelare i herrlaget. Om vi till exempel tar säsongen 2021, då egentligen alla runt omkring trodde att vi skulle åka ur 3:an, men där vi istället tog en ganska stabil 4:e-plats och hade häng på topp 3 in i det sista. Det var ju jättekul eftersom det var ett flertal av spelarna i det laget som man varit med och utvecklat. Det är väl det jag är mest stolt över, att man fått se en riktigt bra utveckling, och jag tror att många av de här spelarna kommer dyka upp på en högre nivå inom en snar framtid. Jag hoppas att det händer, för då kan jag känna en större stolthet för att man varit med och förberett dem inför eliten. Sedan är jag väldigt stolt över 4-0-segern mot Brage i finalen av U19-DM säsongen 2021.

Vad tar du med dig till Stocksund av det du lärt dig i Forssa?

– Jag tar väl med mig det mesta. Tankesättet i Stocksund är väldigt lika jämfört med Forssa om hur klubben ska ta fram egna spelare, att lagen ska vara offensivt lagda och att vi ska kunna spela bollen utan att det blir dumdristigt. Det är det som gör att jag kommer kunna bidra från första träningen, att jag har jobbat på det sättet de senaste åren men att det nu är på en annan nivå. Jag kommer ta med mig allt vad gäller det ledarskap och fotbollskunnande som jag lärt mig och jobbat med i Forssa.

Vad kommer du sakna mest från klubben?

– Det är sjukt mycket som jag kommer att sakna, men det är klart att grabbarna som man jobbat med så pass länge, de här spelarna som man har hängt med varje dag i 4-5 år, 50 veckor om året… det är klart att det är dem man kommer sakna mest. Att släppa taget om dem är ju tungt. Jag hoppas ju att det går bra för dem och att vi alltid kommer hålla kontakten, för det är fina människor också, det är det som är det viktiga. Även om de inte blir fotbollsproffs är det många av dem som kommer lyckas i livet med det de vill göra, oavsett om det har med familj, skola, jobb - eller vad det nu är de vill i sina liv - vet jag att många av dem kommer hamna där de vill hamna och leva jäkligt fina liv för det är otroligt fina grabbar. Att hänga med dem varje vecka, det är det jag kommer sakna mest.

Avslutningsvis, kommer vi få se dig på Maservallen framöver trots ditt nya uppdrag i Stocksund?

– När det finns tillfälle kommer jag garanterat vara på Forssas matcher och träningar om det finns möjlighet till det. Sedan vet jag hur den här branschen är, med det schema som jag har, så kommer det vara väldigt få tillfällen som ges men när det väl finns tillfälle så är det där jag kommer hänga. Jag kanske dyker upp på någon bortamatch också, speciellt när akademilagen kommer till Stockholm, där blir det lättare att dyka upp. Jag kommer inte försvinna helt från Forssa liksom, det kommer jag aldrig kunna göra.

Vi får tacka för samtalet men framförallt tacka dig för de helhjärtade insatser du gjort för Forssa och dess ungdomar genom åren samt önska dig ett stort lycka till i din fortsatta tränarkarriär!

– Tack och lycka till själva!