Rinwar Othman skriver proffskontrakt med Dalkurd

Vi fortsätter det nya året med en glädjande nyhet, nämligen att vår egenfostrade forward Rinwar Othman har skrivit på sitt första proffskontrakt. “Rinne” presenterades av Dalkurd FF under lördagseftermiddagen, föreningen han började spela för redan som 13-åring 2016, då i Borlänge. Nu går alltså flyttlasset till Uppsala för 19-åringen som pendlat mellan hemstaden Sandviken och Borlänge för träningar och matcher med Dalkurd respektive Forssa under större delen av de 7 senaste säsongerna, vilket egentligen säger allt om den målmedvetenhet som nu tagit honom till proffsfotbollen.

Sportchef Elvan Cicen:

– Vi är alla i Forssa väldigt glada för Rinnes skull att han nu nått ett viktigt och mycket välförtjänt steg i sitt fotbollsspelande, även om vi vet att Rinne inte kommer nöja sig här. Rinne har jobbat hårt hos oss under flera års tid och det har bara varit en tidsfråga innan någon elitklubb skulle knyta honom till sig, så det är bara att gratulera Dalkurd till en fin värvning. Vi kan återigen konstatera att en av våra egenfostrade spelare tar steget ut i proffsfotbollen vilket ger oss en ytterligare bekräftelse på att vi jobbar rätt med spelarutveckling i Forssa. Viktigast av allt är att dessa övergångar banar vägen för klubbens yngre spelare då de inspirerar och tydliggör att det mycket väl går att nå proffsfotbollen även från lilla Borlänge.

Direkt nyheten nådde oss var vi självklart inte sena med att kasta oss på luren för att gratulera Rinne och samtidigt passa på att få oss en pratstund om kontraktet, framtiden och vägen hit.

Hej Rinne! Stort grattis till kontraktet med Dalkurd!

– Tack!

Det har varit en del spekulationer den senaste tiden om vilken som kommer bli din nästa klubbadress och om det blir säsongen 2023 som du kommer ta steget in i elitfotbollen på allvar. Hur är känslan så här efteråt när ditt första professionella kontrakt är påskrivet och klart?

– Det är riktigt kul faktiskt, särskilt att det är en klubb som Dalkurd. Det är en klubb man kollat på sedan liten, man har följt dem hela tiden. Sedan är det speciellt eftersom att jag är kurd själv, det blir en större stolthet i att skriva på. Det är mitt första proffskontrakt, det var lite nervöst, men det var riktigt kul och jag är väldigt taggad.

När du var liten och spelade pojkfotboll i dåvarande borlängelaget Dalkurd hade du som mål att en dag spela i Dalkurds seniorlag och nu, efter en lite krokigare omväg än vad som kanske var tänkt, är du nu där. Kan man säga att det är en dröm som går i uppfyllelse?

– Absolut, det är så klart en viss dröm som går i uppfyllelse. Man minns ju de här dagarna Dalkurd hade match i Borlänge, när det var fullsatt på läktarna och jag var där med min pappa och hejade fram dem. Det är klart att man alltid har haft det i baktanken att vilja spela i det laget, det är en känsla jag burit med mig.

Du har lagt ner ett otal timmar hårt jobb på din fotboll, inräknat alla turer du tagit dig mellan din hemstad Sandviken och Borlänge för träningar och matcher. Vad är det med Dalkurd och Forssa som gjort att det varit värt att lägga ner all den tiden på resandet?

– Först och främst är det förtroendet de har gett mig och den tiden de har lagt ned på mig som spelare. Det är bara att titta på hela utvecklingsprocessen, vart man började och vart man hamnat, det är ju ändå ett stort kliv. Säsong för säsong så har man alltid blivit bättre. Det är tack vare alla ledare, alla mål man har satt upp och arbetssättet, det har visat att det har varit värt det. Det är många som tycker det är konstigt att jag har pendlat när det finns bra lag i Sandviken, men blir man bättre och bättre för varje säsong och får ett visst förtroende som ungdomsspelare... jag kan inte sätta fingret på vad det är men det en typ av drivkraft det också. Det Forssa har gjort är ett enkelt sätt att utveckla mig, och vill man bli bättre måste man offra saker och det är det här jag har offrat.

För att utvecklas på ett bra sätt inom fotbollen är man utöver sin egna drivkraft beroende av att ha goda människor runt omkring sig. Vilka personer skulle du säga ha betytt extra mycket för din utveckling?

– Det finns ju ett fåtal personer som sticker ut i mängden när det kommer till min utveckling. Det är så klart min familj och mina vänner som alltid har varit där för mig, som alltid har stöttat mig när jag behövt någonting. Sedan finns det även tränare så klart och i Forssa är det en specifik ledare som haft mig under de flesta år som jag varit i klubben och det är Marcus Pereira. Jag började som en grinig spelare inför honom men det slutade med att vi blev mer än bara fotbollsbekanta, vi blev mer som en familj. Han har gett mig mycket, bland annat stort förtroende, så jag är väldigt tacksam gentemot honom. Han har också lämnat Forssa nu, blivit tränare för en klubb på högre nivå (IFK Stocksund, Division 1), och det visar också vilket hårt jobb han har lagt ner. Det förtjänas att nämnas, väldigt välförtjänt faktiskt. Samtidigt visar det också att Forssa som klubb inte bara utvecklar spelare utan även ledare. Det är kul att se att det går framåt.

Vad är det med Marcus ledarskap som har haft effekt på dig?

– Han är rakt på sak, väldigt ärlig. Jag kan göra 5 mål på en match med min vänsterfot och efter matchen kommer han säga “Varför gjorde du inte mål med din högerfot?”. Dagen efter tränar vi att skjuta skott med min högerfot. Han är en sån typ av tränare. Han ger sig aldrig och har aldrig låtit mig vara nöjd, han låter aldrig någon sänka garden. Han är bara engagerad helt enkelt och att se honom på det viset får mig att känna “Fan, jag måste också”. Det smittar av sig, det blir en viss typ av lojalitet. Det många inte vet är att han är riktigt riktigt hård mot mig, han nöjer sig aldrig. Han berättar när jag gör rätt och han berättar när jag gör fel. Han låter mig aldrig sväva iväg. Även efter en bra match låter han mig veta att jag ska ha fötterna på jorden.

Åter till Dalkurd där du på ett sätt återförenas med Amir Azrafshan som var ledare i Dalkurds herrlag samtidigt som du spelade i Dalkurds akademi i Borlänge. Vilket intryck har du fått av din nygamla klubb?

– Jag har fått ett riktigt bra intryck, därför var det inget svårt val för mig heller. Det är en högre nivå, så är det ju, men det är också som en annan fotbollsvärld. Det är en större arena, de har bättre förutsättningar, det är en större stad - allt är bara lite bättre och lite större jämfört med där jag varit tidigare. Det blir kul att komma till nåt nytt, men ändå lite nygammalt som du sade. Amir verkar vara en bra tränare som vet vad som krävs för spelare att utvecklas och ta nästa steg, därför kändes det även rätt för mig att han har en del av min utveckling i sina händer. Han vet vad som krävs för att bli en elitspelare.

Vad ser du mest fram emot med den kommande säsongen?

– Allting egentligen. Jag ser fram emot att träna, att spela matcher, att göra poäng. Jag är riktigt taggad.

Hur ser de närmaste veckorna ut?

– Just nu är det bara att förbereda mig, både mentalt och fysiskt. Om en vecka börjar vi träna så det gäller att vara redo för allting som ska komma, det som är framför mig.

Du lämnar nu ett lag med flertalet spelare som du har delat en stor del av ditt fotbollsliv med. Vad vill du hälsa laget och spelarna inför den kommande säsongen?

– Först och främst vill jag hälsa den nye tränaren Mahdi (Formoli), som också är en vän, ett stort lycka till! Till mina lagkamrater vill jag också önska ett stort lycka till inför nästa säsong. Jag har en stor känsla av att våra vägar kommer korsas igen i framtiden. Många lagkamrater är idag mina bästa vänner så jag kommer hänga i Borlänge och kolla på matcher så ofta det går. Ta hand om er grabbar <3

Då nöjer vi oss där och önskar dig ett stort lycka till med proffskarriären!

– Tack!